NÄKTERGALEN

NÄKTERGALEN

Ett höstregn föll och vinden slet 
i grenar och i grå staket.

Nu tömdes ljuspokalen.               

Vår å bar blad från alen.

Men var fanns näktergalen?

Med mager, frostig, benvit hand
slog kölden hårt kring sjö och land
på stora is-cymbalen.

De frusna drog åt schalen.

Men var fanns näktergalen?

Men sista hagelskuren dog;
och solen lyfte dis ur skog
och värmde därvid dalen.

Det sprängde under skalen.
Om afton, näktergalen.

Vitt skummade ett vitsippshav
i vågor över mull och grav.

Nu kläddes grön portalen
till junikarnevalen.

I gryning kom: näktergalen.

Stefan Demert