DEN UPPSTUDSIGE
Människan satte sin fot på
månen.
Foten sjönk ned i måndammet.
Det var det enda som
skedde.
Rymden genljöd inte av klockklang.
Inga änglar stötte i sina
silvertrumpeter.
På jorden följde
människorna
i TV de märkliga mångubbarna.
Allmakten,
just på väg för att se ett
nytt universum födas,
stannade upp ett tag, log och ruskade på huvudet:
stannade upp ett tag, log och ruskade på huvudet:
Jasså, människan är uppe
och studsar igen,
vacker, olydig och nyfiken som vanligt.
vacker, olydig och nyfiken som vanligt.
Tror att svaren finns i
rymden.
Sen skyndade han vidare men
lovade komma tillbaka.
Ingen är glömd i världen.
Stefan Demert
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar