DET GAMLA OCH DET NYA

DET GAMLA OCH DET NYA 

När ytan ligger spegelblank och stilla
och tystnad råder kring den gamla sjön,
när inget finns med avsikt att förvilla
och ingen handling utförs uti lönn. 

När hjärtat och naturen möts på stranden
och allt som lever har gemensam sak,
när solen skiner in i öppna handen
och varje knuten näve hänger spak.

När JAS har vinglat färdigt över viken
 och mörkrets röster inte längre hörs 

– då öppnas det en grind till nya riken
där andra fanor fram i täten förs. 

Den Gamla Tanken är ett väldigt monster,
Den ligger i försåt för var och en.
Den dövar oss med lumpna trix och konster 

och påstår sig förvalta Sanningen.

Men ur det gamla föds det uppenbara,
en fyr som lyser led vid hoppets kust.
Den starrögde får barnaögon klara.
Den vilsne får sin leda bytt till lust. 

De döda må begrava sina döda.
De levande kan inte stanna kvar.
Den gamla tanken finner ingen föda
och ingen tröst bland sina gamla svar.

Men inget hindrar den som önskar följa 

– och den som tvekar blir ej dömd för det.
Den nya tanken önskar inget dölja.
Den bär på allt som alla innerst vet.

Stefan Demert