PADDAN

 

PADDAN

 

En padda
flyr min motorgräsklippare.

Sävligt, makligt,
mot nytt gömsle

i ännu oklippt gräs.

 

Redan stor och drottninglik
behöver hon ingen kyss
att förvandlas av.

 

Förolämpad och förnärmad
ger hon inte jätten
och hans dånande redskap en blick.

Vänder bara knottriga ryggen till
och kryper långsamt
mot skugga och skydd.

 

Där kommer hon att
under de närmaste timmarna
berätta för alla som vill höra
om sitt fasansfulla äventyr.

 

Och i skydd av mörkret

kommer de att betrakta varelserna
som rör sig bakom de upplysta fönstren,
och undra över många ting.

Medan daggen sänker sig
över deras hjässor.

Stefan Demert