SCHACKSPELET

 

SCHACKSPELET

Under århundraden har människor suttit
böjda över schackspelet. Grubblande.
Efteråt har partier diskuterats.
Schackets logik och mystik har alltid fängslat
spelare i alla jordens länder.

Nu kan man spela schack mot ett schackspel. 
Det behövs ingen motståndare
av kött och blod.
En som gör mänskliga misstag, som kanske
ett kort ögonblick 
tänker på något annat
och därför är skoningslöst förlorad.

Schackspelet
tänker aldrig på något annat
än sig självt.
Det är en fullkomning av koncentrationen. 
Du kan aldrig finta bort det, 
luras eller hoppas på under; 
dina planer blir hela tiden avslöjade.

Nästa steg är naturligtvis
två schackspel som spelar mot varandra.
Vi behövs inte längre.
Vad ska vi med sociala relationer till 
när vi kan ersätta hela samhällssystemet
– både arbete och fritid -
med programmerade ställföreträdare.

Vi kan dra oss tillbaka, sprida oss i skogarna
och odla
vår växande skygghet.
Så går en tid.
Och vi märker att det inte går att leva så.

Då kommer vi fram
vid gläntor och skogskanter
– som pjäser ur en trälåda 
för att åter konfronteras
på de öppna mörka och ljusa fälten,
för att jaga varann och mötas,
löpare, springschasar och småkungar,
bonddrängar och modedrottningar,
trähästar och tornsvalor.

Stefan Demert