SLUTSPEL

 

SLUTSPEL

Jag minns

att vi spelade boccia
i sen augustikväll.

Det började närma sig
stängningsdags
för den sommaren.

 

Gräset var kyligt.

Himlen svart.

Vi fick svårt att se
var kloten hamnat.

 

Men en av oss sträckte sig
och tände månen.

Och nu såg vi

hur poängen fördelats.

 

Vi räknade fram summan noll,

skrynklade ihop protokollet,
insamlade planetbollarna
och till sist

utspelskulan solen,

släckte månen
och gick in i stugvärmen.

 

På spelplanen

reste sig gräset sakta
tills alla avtryck
var utplånade.

Stefan Demert