TILL EN BOFINK I SITONIA
De lata dagarna i Sitonia
en grekisk halvö uti Medelhavet.
Vi sökte skugga under pinjens grenar
när solen stekte alltför vasst på sanden.
En grekisk bofink sjöng en välkänd visa,
som vi förknippar med en vår i norden;
och koltrastsången i cypressens topp
var lika svensk som över vitsippsbacken.
Är vi måhända greker - inte svenskar?
Har vi gått vilse bakom våra gränser?
Är våra sånger av en jordisk härkomst
och ej av öar, kallade nationer?
De lata dagarna i Sitonia
gav oss en visshet om att så är fallet;
att åtskillnad är lögn; gemenskap råder.
- Och det var bofinken som angav tonen.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar