03. SJÄLAGÖL

 

SJÄLAGÖL

Såsom doften från en mortel när man stöter rosmarin,
Så är doften från den barrstig där vi går eteriskt fin.
Vi har filtar och förplägnad, vi har lugna andetag.
Tusen ögonblick i tiden ska vi foga till en dag.
    Några myror springer före oss och barnen springer med.
    Det är sommartid i norden och det råder evig fred.
    Det finns ingen som är ledsen, det finns ingen som ska dö
    - och där borta mellan stammarna ses blänket av en sjö.

       Refräng:
      Jag ser bilden av en tjur i Altamira.
      Jag ser hjorten på en grottvägg i Lascaux.
      Jag ser tecknen över hällarna i Tanum.
      Det är främmande men välbekant ändå.
      Varje liv är likt en druva, och jag växer till ett vin.
      Alla skördar flyter samman  -  Altamira rosmarin.

Våra barn är inte våra, med de kommer genom oss.
Som vi själva är de gnistor ur ett mycket större bloss.
Det finns inte någon början, det finns inte något slut.
Många av oss som är här har redan varit här förut.
    Nedför stigens sista lutning studsar barnen som små föl.
    Det är rosmarin i luften – och där ligger Själagöl
    som ett öga mitt i skogen med en himmel ovanför
    som ger löfte om en dag där inga svala vindar stör.

    - Refräng -

Här finns inga demonstranter, ingenting är sönderbränt.
Några lata små familjer ligger spridda på en slänt.
Här finns inte några skjutna som blir slängda i en grop.
Själagöl har kallat samman oss till jubelsång och dop.
    Det är fjärran från all oro, från förslagenhet och svek,
    det är glitter utav röster, det är skratt och vattenlek.
    Flickan huttrar i sin handduk, blåa läppar, knotterskinn
    -  men vad gör det när hon tog sitt första simtag någonsin.

    - Refräng -

Solen vandrar över himlen. Klockan börjar gå mot fem.
Vår förplägnad är förtärd och det är dags att dra sig hem.
Vi har skakat våra filtar och lagt skräpet där man ska.
Tusen ögonblick i tiden blev tillsammans riktigt bra.
    Vi går sakta uppför stigen och jag vänder mig och ser
    Alla näckrosor i vattnet -  som om stjärnor fallit ner.
    Må de kloka klippa sönder alla bilder som vi har,
    när de väl förklarat världen – finns miraklen ändå kvar - !   

- Refräng -

Stefan Demert, vid en sjö i Blekinge