MOT BRETAGNE
Vi bärs av
en urgammal dyning
- att likna
vid skaparens hand.
Vi går mot
en rodnande gryning
och lä vid
en grönskande strand.
Se
stjärnorna lyser likt skatten
i himmelens
svartblå schatull.
Vi går mot
Bretagne genom natten
- för livets
och vänskapens skull.
Och var och
en bär vi på minnen
som satt
djupa spår i vår själ,
men har vi
blott barnsliga sinnen
så går allt
i livet oss väl.
Och om vi än
fråntages ratten
och
fråntages sinnena fem:
vi går mot
Bretagne genom natten
och färdas
sen vidare hem.
Vårt liv
liknas droppen i havet.
Jag tror det
har mera att ge.
Att alla är
delar i navet
på hjulet vi
inte kan se.
På vaggande,
väldiga vatten
vi går mot
en avlägsen hamn.
Vi går mot
Bretagne genom natten
i livets och
vänskapens namn.
Stefan Demert, skriven på en segling med vännerna i laget Legion-67
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar