BREV TILL MIG SJÄLV
Passa på! Älska
livet. Älska Ditt liv. Ta vara på det. Gläds åt det.
Vårda det. Gå ständigt i kamp mot alla dina mörka tankar.
Njut av ditt liv.
Du är perfekt. Se inte upp till någon.
Se inte ner på
någon. Tänk gott om människorna, och gott om dig själv.
Vi är alla här av
skilda orsaker. Vi är alla här för att fortsätta lära oss
leva i livet utan att döma och fördöma.
Alla bär vi på
hemligheter, dolda för andra, men framför allt för oss själva.
Tillsammans kan vi öppna dörrarna till de rum där de finns.
Var varsam i tal
och handling. Tänk dig för, var aktsam.
Så fort du dömer
någon har du samtidigt uttalat en dom över dig själv.
Gör dig kvitt, revirtänkande och bevakning.
När du tror att du
har en frihet, ska du veta att det mesta
du uttrycker i ord och handling har djupa orsaker
- det du samlat sedan tidigare. Inte bara i ett
liv, utan i flera.
Men det så kallade
"onda" och ”goda" i ditt bagage är också nycklar
till de låsta dörrar du kommer att ställas inför.
Och innanför dem finns rum du vistats i och nya rum du skall upptäcka.
Och du har
nycklarna! Bli en betraktare av dina egna handlingar.
Och av dina reaktioner. Var ärlig i detta.
Göm dig inte bakom formuleringar och
ursäkter.
Inför dig själv behöver du inga försvarstal. Ingen dömer dig utom du själv.
Med detta i åtanke borde det vara lätt att förlåta sig själv.
Och vandra vidare på vägen.
Människorna bär upp
masker och sköldar inför varandra.
Alla är oroliga för att bli genomskådade, nedvärderade och uteslutna
ur det som
kallas gemenskapen.
Såväl inför dig
själv som inför andra: Välj godheten. Var uppmärksam. Lyssna.
Var intresserad.
Passa på. Var nyfiken.
Annars kan du en dag finna dig stå ensam och naken… vad hände?
Vad var det jag
missade?
Och du kommer att gräma dig över alla förlorade tillfällen
då du skulle kunnat åstadkomma något gott för andra, och därmed dig själv.
Missa inte
möjligheterna. Låt inte tågen försvinna i fjärran. Hallå!
Jag skulle ju med? Jag tog fel på avgångstid! Vänta! Det är ju så mycket jag…!
Låt dig inte hamna
där. Förlåt världen. Förlåt det som sker.
Plocka i stället fram just de
byggstenar du kan bidra med för att förändra
världen till något gott för alla.
Tiden leker med
oss. Den rusar ifrån, den rusar förbi, den avlägsnar sig, den kommer svepande
emot oss så vi måste söka skydd. Men ibland stannar den upp. Inte en enda
sekundvisare rör sig. Ett stila rum uppstår - där tanke och eftertanke möts.
Den stillheten är varje människas egentliga - och gemensamma - hemvist.
Inget
trycker ihop, inget drar och sliter isär.
Sök rummet där ni
alla bor. Om du finner det, berätta om det. Påpeka inte, predika inte.
Bara berätta om det genom dina ord och handlingar.
Och berätta att det finns ännu oupptäckta öar som inte går att beskriva, men
som varje människa kan finna vägen till.
Det skymmer över
skogen. Det mörknar över bergen. Fågeln stoppar huvudet under vingen.
Molnen gömmer stjärnorna, och tystnaden kommer tassande i det fuktiga gräset.
Den kommande dagen vänder sig i sin vagga och drömmer fram en ny sida i den
stora boken.
Och vi befinner oss
mitt i berättelsen.
Stefan Demert
