SKEPTIKERN

SKEPTIKERN

Den öppne skeptikern kan sätta tilltro
även till andras upplevelser.

Han håller alltid en dörr öppen
och kan ifrågasätta sin skepticism.

Men den orubbligt slutne skeptikern anser att endast

hans egna ögons eller sinnens registrering
av en företeelse bevisar dess existens.

Flugan kan gå på fönstret i timmar.

Frenetiskt surrande försöker den ta sig ut genom glaset.
Den stångar och studsar.

En hjälpsam själ öppnar fönstret bredvid, men den fortsätter
ändå ilsket stångande att bearbeta samma ruta:

om den bara en enda gång sneglat åt sidan,
vänt uppmärksamheten bort från sin inrutade
skenbara fångenskap.

En morgon ligger den död vid blomkrukan
med benen mot himlen och vingarna under sig.

Stefan Demert

SKUREN

SKUREN

Nu böjer sig våta syrener
ner över regnblöta blad.
Grenarna står som i bågar
efter den vattenkaskad

som föll några korta minuter
och lika plötsligt tog slut.

En halvtimme senare är det
precis lika varmt som förut.

Och grenarna har rätats ut.

Stefan Demert

SKYLTARNA LÄNGS VÄGEN

SKYLTARNA LÄNGS VÄGEN

Skyltarna längs vägen; lita inte på dem.

Det är inte säkert Enköping ligger där Enköping påstås ligga.

Panflöjten du hör kommer kanske inte från bilradion
utan ur mörkret under granarna vid vägen.
Billyktorna i backspegeln är solar som försöker jaga ifatt dig.

De stora tradarna går tomlastade, är bara ute för att blända.

Du vet det ännu inte, men i den nattöppna baren ligger,
på en ostskiva med uppböjda kanter,

en hopkurad tomathalva och väntar på dig.

Brödet skrattar torrt.

Flickan i kassan sover på dagarna och halvsover på nätterna.

Det är ketchupdroppar på bordets perstorpsskiva.

Eller näsblod.

Utanför tar träden hotfullt ett steg närmare bilarna.

En räv med överkörd bakkropp släpar sig mot diket

med en ölburk som ögonmärke.

Vid vägrenen börjar asfalten släppa.

Hur ska vi förstå, när vi passerar rotvältorna
med 110 kilometers hastighet;

de grova rötterna hinner vi aldrig se, eller de fina trådarna.

Inte ens såret i marken eller den variga berghällen.

Granarna faller förgäves; i mörkret under dem darrar harens nos,
lyser ögat brunt av undran.

Det är inte alls säkert Enköping ligger där Enköping påstås ligga.

Stefan Demert

SNART

SNART

Snart fryser sjön.

Snart faller snön.

Snart nafsar kölden i hälen.
Snart ryser skinn.

Snart går man in
och sveper filten om själen.

Stefan Demert

SNÖ

SNÖ

 (även tonsatt av Stefan)

Fastän vår sjö blivit bruten
och vågorna går som förut
så hänger en istapp vid knuten
och växer för varje minut.

Seglen går tätt över viken.
Himlen är öppen och klar.

Blommor i skrevor och diken.

Men i skuggan står snögubben kvar.

Det faller snö - fastän värmen vräker ner.

Det faller snö - faller snö som ingen ser.

Isarna spricker vid polen,
färdas med vågornas svall.
Snön faller tät över solen.
Värmen är ovanligt kall.

Spräckta är alla prognoser.
Värmerekord överallt.

Inte en vindpust som blåser,
Fastän det blåser så kallt.

Det faller snö - fastän värmen vräker ner.

Det faller snö - faller snö som ingen ser.

Vi läppjar vår iskylda nektar
och svettas vårt vatten och salt.

Vi samlas kring kylskåp och fläktar,
vi vet inte att det är kallt.

Ty fastän vår sjö blivit bruten
och vågorna går som förut,
så hänger en istapp vid knuten
och växer för varje minut.

Det faller snö - fastän värmen vräker ner.

Det faller snö - faller snö som ingen ser.

Stefan Demert

SOM BÅTAR PÅ HAVET

SOM BÅTAR PÅ HAVET

Som båtar på havet med släckta lanternor

vi glider varandra förbi,
betraktade endast av avlägsna stjärnor
nånstans i en periferi.

Det ömma och ljusa, det veka och spröda
hörs viska försynt våra namn,

så att långt innan vi är förklarade döda

ska vi ana vår hemliga hamn.

Stefan Demert

SOM DET NU ÄR

SOM DET NU ÄR

Som det nu är

sår bonden i havet,
lägger fiskaren sitt nät i skogen.

Som det nu är
driver de snöblinda över vidderna
allt längre in i kölden.

Laxarna flyter utmattade
tillbaka ut i havet.

Ljusen i snölyktorna flämtar.

Som det nu är.

I det gamla Museet vid stranden
får guiderna allt svårare
att besvara frågorna.

Man hade trott att taket vilade

på den och den pelaren, men finner nu

att andra pelare och balkar
bär merparten av tyngden.

Tecknen längs gångarnas väggar
rör sig i nya mönster. Nya lampor
kastar ljus ur nya vinklar.

Och allra längst in
projiceras på murens insida
ett lysande rop utifrån.

När våra lampor träffar det ljuset
lossnar kedjorna från ögat.

Vi lämnar dammet åt sin uppgift
och river kartorna i bitar.

Som det då är.

Men som det nu är

lägger fiskaren sitt nät i skogen,
sår bonden i havet.

Stefan Demert

SOM RUTOR I EN FILM

SOM RUTOR I EN FILM

Träden flög
från kaja till kaja.

Hela Humlegården
var i uppror.

Och på biografen Park
kunde inte maskinisten
få stopp på filmen.
Den ena rullen avlöste den andra.

På duken möttes

Gabin och von Stroheim,
fransk och tysk

och bekräftade åter
nationalismens omöjlighet.

Tiden stod till knäna
i skyttegravarna.

Folk dog som leriga flugor.

Andra skrev brev: Liebe Schwester…

Mon Cheri…

"Den stora illusionen",

rann genom projektorn
letande efter sin svans.

Det stänkte lera från Verdun
på linsen.

Fram på morgonen,

då den sista bildrutan

bleknade bort i gryningsljuset,
red vi alla hem

på var sin
lövfällande lind.

Med uppretade kajor i hasorna.

På andra sidan Riddarfjärden
blänkte von Stroheims monokel till.

Gabin gick frysande,

med vapenrockens krage uppfälld,
mot hotellet i Gamla stan.

En bajonett satt instucken
till fästet i Floras kulle.

Stefan Demert

SOMMARFÅGEL

SOMMARFÅGEL

Nu lyfter från isen
en sommarfågel

Den nuddar vid våren
men landar först

i julis dignande lundar

Då är förlossningen över
Allting är avlat

och smärtan sen länge glömd

Stefan Demert

SOPTIPPEN

SOPTIPPEN

Dat var i en by där dom styrande sa:

"Visst trivs vi tillsammans Visst har vi det bra.

Men det kan bli bättre, ja, det kan bli bäst.

Vi måste få mera, vi måste få mest.

Det är bäst ett du sparar och köper och spar.

Du måste ha allt det som grannarna har!"

– och mänskorna lydde, och som konsekvens
så växte en soptipp vid byns yttergräns.

Dom folkvalda styrde mot avgrundens rand.

Var gång det var val tog dom folket i hand,

dom dunka' det hjärtligt i ryggen och sa:
"Om du röstar på oss ska du få det så bra.

Vi skänker dig trygghet och lön för ditt slit
och prylar för din materiella aptit.

Snart är vi den största och vackraste byn!"

– men soptippen växte och växte mot skyn.

Det var i en by där dom styrande sa:

"Visst trivs vi tillsammans. Visst har vi det bra.
Men det kan bli bättre, ja, det kan bli bäst.

Vi måste få mera, vi måste få mest!"

– och standarden steg tills den nådde sin topp.

Då sprack alltihop, ja, där var det stopp.

Nu fanns ingen by, det enda man såg
det var en stor soptipp där byn en gång låg.

Stefan Demert

SORGEN

SORGEN

Sorgen. Den svarta.

Med alla sina prylar och pinaler.
Den dödes tillhörigheter:

Lyckliga lik som slipper tugga mer

med dom här gamla utslitna tänderna.
Eller se genom dom här repiga glasögonen.
Vad ett par skor kan se tomma ut.

Och gammelmansbyxor, men såna
lär ju vara moderna nu.

Vad gör vi med det här Och det här?

Släng skiten! - nej, förlåt,

så får man ju inte säga.
Lägg det här.

Arvtagarna. Slagsmåsarna.
Rotandet i en annans nära ting.

Lukterna. Minnen och en klump i halsen.

Kommer du ihåg när han kom hem med den här hatten.

Det var samma år som

Vi måste veta var vi står. Just nu. Och nu.

Vi måste placera allt i tiden annars vacklar vår tillvaro.
Alla beröringspunkter måste vara väl synliga.

Som blåbär på en tuva.

Hur gör vi med vigselringen? Inte vet jag.

Blås såpbubblor genom den.

Men den här tröjan kan vi väl slänga i alla fall. Och piporna.

Javisst, nu ska han ju själv stoppas

i dödens stora pipa, och rökas i botten.
Makabra tankar och praktiska göromål blandas.

Sorgen.
Tung som en ekkista eller tunn som ett flor.

Svart kostym. Vit skjorta - och vit slips
i bjärt kontrast mot skjortan!

Ursäkta, ska inte sorgen vara röd i år?
Eller lila med gröna prickar.

Vilken urna ska vi ta?

Tja, en smaksak, vilken ligger man bäst i?

Han skulle nog helst vilja ligga i en fågelholk i skogen,

Och så blommorna till buketten .

Död, tager du denne man att älska honom

i död och lust, tills livet skiljer er åt.
Var ska de närmast sörjande sitta?

Vilka psalmer ska vi ta? Gillade han orgel?
Ska vi bjuda på kaffe, eller rent av mat?

Om det ändå vore över.

Nu kommer dom? Beklagar beklagar.

Han var alltid så snäll.

I helvete han var.

Han var både elak och underbar.
Låt oss glädjas åt hans resa.

Det är hälsosamt att byta miljö och få nya vyer.
Särskilt vid sidan av allfarvägen.

Stefan Demert

SOV SOV, NATTEN ÄR LÅNG

SOV SOV, NATTEN ÄR LÅNG

Granarna nynnar en vaggvisesång.

Asparna ryser därute.

Häggen, som lutar

sitt huvud mot huset,
faller i gruset
doftande snö.

Sov, sov, natten är lång.
Sorgmanteln sover i spunnen kokong.

Spindlarna spelar på harpor.

Byrackan låter
ett varnande skall.

Men tungt ljuder malmen:

Natten är lång.

Sov, sov, natten ar lång,

Smyger i sammet en vit medaljong,
månen så ensam och frusen.

Natten därute

vill in för att stanna
under din panna,
släcka ditt ljus.

Sov, sov, natten är lång.

Kvarglömda fiskar på sommarens spång,
måsarna slåss om de blinda.

Rinner i skugga

av lind och ranunkel,
insvept i dunkel,
tystnadens flod.

Stefan Demert

SPLIT VISION

SPLIT VISION

Jag vet en som tröttnade på spelet
och spikade fast pucken i sargen.

Inte ens alla kungens vaktmästare
kunde dra loss den.

Jag vet en annan som gjorde ett hål i isen
så hela arenan vattenfylldes.

Det gäller att inte bli påslagen, blåslagen, inslagen, nedslagen, utslagen.

Det gäller att inte bli utvisslad, utvisad, utburen, utesluten.

Det gäller att undvika

att få slag på skridskon, tacklas mot sargen, boardas mot planket, fällas bakifrån,

bli knätacklad, ihopknycklad, spearad i magen och rappad på käften.

Det gäller att ha ögon över hela kroppen. Split vision.

Det gäller att få mycket istid. Att inte nöta filten.

Det gäller att utnyttja chanserna. Ta för sig i närkamperna.

Hugga, sparka, slå, böka, stånga. Det gäller ju framtiden l

Split vision. Inga bakhåll. Inga framtjuvar. Inga lönnmördare. Inga lasergevär.

Ögon i nacken, i pannan, i ryggen.

Hypersplit vision.

Det gäller att inte bli såld till småklubbarna. Att behöva gå ut bakvägen.

Att behöva förklara för dem som undrar varför man försvann.

Varför man hamnade offside.

Varför man blev avblåst. Och utbytt. Och fick kontraktet rivet.

Det gäller att inte bli klubblös. Att hålla i klubban.

Att inte behöva
vingla hem genom skogen på rostiga skridskor.

Det gäller att kunna lägga dem på hyllan nyslipade.

Har man bara ögon över hela kroppen

– split vision -

kan man lämna rinken levande, klä av sig skydden
och få såren omskötta
av änglar.

Och få se sin tröja hissas mot taket i The Hall of Fame.

Och ha ett litet kapital för resten av resan.

Stefan Demert