20. ÄNGELBLUES

 

ÄNGELBLUES

          

Veckor av vånda och dagar av stress,
och ångestbemängda sekunder.
Det är bara en fråga om timmar tills dess,
man obevekligen går under.

Man ljuger och säger: "Jo tack, jag mår bra.
Det finns ingen orsak att klaga.
Allt flyter perfekt. Allting är som det ska." 
Fast helst vill man ta sig av daga.

Man står på perrongen och glor i betongen 
med risig och nedisad håg.
Så kommer ens skramlande tåg,
och det var när jag klev på som jag såg:

Att då satt hon där bara och log emot mig,
mitt i allt T-banevimmel,
en liten och lysande ettårig tjej
som just dalat ner från sin himmel.
Hon sökte min blick. Hennes leende fick
på min själ en förunderlig verkan.
Jag hörde en sång där jag höll i min stång: 
jag tror tammefan det var lärkan!

Det regnar och blåser och snöar och yr,
och jämt är det krig och elände.
Och samhället verkar ha gått över styr,
och världen tycks gå mot sin ände.

Och drivorna växer - det flnns ingen plog.
Och livsväven spricker i sömmen.
Man ljuger och säger: "AIlt ordnar sig nog." 
Fast helst vill man hoppa i Strömmen.

Man går där och vankar och bläddrar bland tankar
och mumlar om ruffel och båg.
Så kommer ens skramlande tåg.
Och det var när jag klev på som jag såg:

Då satt hon där bara och log emot mig,
mitt i allt T-banevimmel,
en liten och lysande ettårig tjej
som just dalat ner från sin himmel.
En vinkning hon gav, när jag väl skulle av
och släppte min stång och min krycka.
Puts väck var allt surt - och jag kände nå´t lurt: 
jag tror tammefan det var lycka!

Stefan Demert

21. BALLAD TILL EN BRODER

 

BALLAD TILL EN BRODER

Din gärning slet man loss ur dina händer.
Man sänkte och förvrängde dina ord.
Sen slogs man i ditt namn i hundra länder
och spillde ut ditt blod på Moder Jord.
Till skydd och sköld man gjorde din lekamen
och dödade och dömde i ditt namn.
På korset där du hängde sitter gamen
och nedanför finns rester av ett lamm.

Immanuel, Jehoshua bar Josef –
Fast många långa tidevarv har gått
så rider du omkring på samma åsna.
För ännu är det ingen som förstått.

Du talade till oss om himmelriket
- om hjärtats ljus i varje mänskobarn.
Men uti lönndom, avundsjukt och sniket
spann svarta spindlar sina svarta garn.
Sen dess har svarta spindlar spunnit härvor
och fängslat dina ord i tal och skrift.
Ditt vattenfyllda krus blev bara skärvor
och vattnet som var rent har blivit gift.

 Immanuel, Jehoshua bar Josef –
De skriftlärda  har inte fattat vem
du var – och därför rider du din åsna
den torra vägen till Jerusalem.

En morgon hade stenen välts från graven.
I skuggan låg ditt linne och ditt dok.
Ur tvisterna som uppstod föddes kraven,
och undret blev förvandlat till ett ok.
Det sägs att du ska komma från det höga
- av änglar buren från en himlasfär.
Men ser man djupt ini sin broders öga
Så får man svaret: du är alltid här.

Immanuel, Jehoshua bar Josef –
Din stjärna lyser över bettlarhem.
Och än idag så rider du din åsna
den branta backen mot Jerusalem.

Stefan Demert

22. SÅNG TILL MIG

 

SÅNG TILL MIG

Alls icke har jag funnit, var sorgen kommer från,
fast dagarna förrunnit, och ängen skiftat strån.
Jag vandrar kring förkolnad, med ryggen böjd i krum
liksom en gammal vålnad, i alltför gamla rum.

Men fjärilen har följt mig sen jag kom till detta land.
Den leker kring min panna och den lyser mot min hand.
Den sover på min ruta när månen drar förbi
och dansar kring min luta när sången föds däri.

Jag frågade mitt hjärta: "Säg bär du på en sorg,
en sotnad och en svärta, allt i den röda korg?"
Som svar på det jag sporde, sa hjärtat: "Du är vill.
Ty innan någon gjorde ditt stoft, blev sorgen till."

Men fjärilen har följt dig sen du kom till detta land.
Den leker kring din panna och den lyser mot din hand.
Den sover på din ruta när månen drar förbi
och dansar kring din luta när sången föds däri.

Så låt din fjäril dansa, i varje ögonblick.
Glöm aldrig bort att ansa, den gåva som du fick
För rosen i rabatten, är regn en himlaskänk,
och sorgen, liksom natten, får tröst av fjärilsblänk.

Stefan Demert

23. GUD ÄR DE FATTIGAS GUD

 

GUD ÄR DE FATTIGAS GUD

 

Gud är de fattigas Gud. Han fryser med oss i tälten.

Solen bränner hans hud när han svettas med oss på fälten.

När dagen är hetast han sitter med oss i skuggornas ro under träden.

Det är han som är elden i facklornas bloss,

när nattvinden drar genom säden...
när nattvinden drar genom säden...

 

Gitarrerna sjunger mot hjärtan och bröst,

mot skjortor som fläckats av jorden.

Nu ljuder de urgamla orden

de sorgsna till lindring och tröst.

 

Gud är de fattigas Gud. Av kejsarens piska han randas;

de jordiska kejsarnas bud gör luften tung när han andas.

Han är blodet som rinner ur våra sår; han är benet och handen som domnar.

I rännsten, i djungel, i massgrav, på bår,

är han ögat som slocknar och somnar...
är han ögat som slocknar och somnar...

 

Gitarrerna sjunger mot hjärtan och bröst,

mot skjortor som fläckats av jorden.

Nu ljuder de urgamla orden

de sorgsna till lindring och tröst.

 

Gud är de fattigas Gud. Han fryser med oss i tälten.

Solen bränner hans hud när han svettas med oss på fälten.

Han går vid vår sida i ofärd och natt, Han deltar i allas vårt öde.

Och bortom hans sorg och hans klingande skratt

där lyser en ros och ett flöde...
där lyser en ros och ett flöde...

 

Gitarrerna föddes ur susande träd;

och träden ur skaparens händer;

och regnet mot slagfält och bränder

är samma som skänker oss säd...
är samma som skänker oss säd... 

Stefan Demert

24. JORDENS SÄLTA

 

JORDENS SÄLTA   

Gränser och murar befäster en inhägnad värld.
Ord tappar mening och tvister fördjupas med svärd.
Skräck och misstänksamhet delar in vår planet.

Men det krävs inte stor plats på Jord för det enskilda jaget.
Några kvadratmeter högst för att röra sig på.
Taltrasten sjunger allenast från en gren i taget.
Larven är nöjd med att mäta ett endaste strå.

Brunnarna sinar och skördarna torkar till grus.
Kroppar förtvinar och blir såsom skal omkring ljus.
Det sker långt härifrån - men om allt är ett lån ..

... så krävs inga offer av oss för att ingen ska svälta.
Tillgångar finns för att uppfylla allas behov.
Den barmhärtiga människan, den är den här Jordens sälta.
Men den giriga människan - vi - den är tillvarons bov.

Myten om framgång och lögnen om trygghet i ting
gjorde oss kalla och blinda för världen omkring.
Blott av frid i sin själ mår en människa väl.

Ja det krävs inte stor plats på Jord för det enskilda jaget.
Några kvadratmeter högst för att röra sig på.
Taltrasten sjunger allenast från en gren i taget.
Larven är nöjd med att mäta ett endaste strå.

Stefan Demert

25. ANNABELLA BENGTSSON

 ANNABELLA BENGTSSON

Annabella Bengtsson, vad har du för dröm
nu när du tänkt falla ner i Stockholms ström.

Annabella Bengtsson, hejda dig min vän
han är inte värd det. Börja om igen.

Glöm de hårda orden som förstörde allt.
Februaris vatten är på tok för kallt.

Det är inte dags än. Stanna kvar ett tag.
Nu när tidningsbudet förebådar dag.

Hejda närmsta taxi. Natten är snart slut.
Ta dg hem till sängen, somna och sov ut.

Ödet med oss leker. Allting står på spel. 
Du ska få ett samtal - någon ringer fel...

Någon du ej känner ringer ändå rätt.
Möjligheter öppnas som du aldrig sett.

Och med denne någon, snart, en junikväll,
ser du strömmens virvlar ifrån Grand Hotel.

Då kan du ej fatta att du var så trött.
Annabella Bengtsson - vinet lyser rött.

Stefan Demert

26. KANSKE EN JULSÅNG

 

KANSKE EN JULSÅNG
 

Kärlekens handling och kärlekens ord

blev omåttlighet på ett dignande bord,

med njutning för öga och mage.

Men mitt i all jakt efter föda och ting

- något förvånad - går Kristus omkring

i mängden med uppslagen krage.

 

Det virvlar av yrsnö kring människans själ;

kärlekens tanke om medbroderns väl

har fått sig en törn så den glappar.

Det budskap han gav oss, distinkt och konkret,

har vi förvandlat till pepparkakssmet

och sprängfyllda säckar med klappar.

 

Spänningen stegras från första advent.

Ögonen tindrar på var konsument,

och Marknaden nickar och myser.

Sillen är inlagd och stjärnan är tänd

- men hopkrupen sover en man i en gränd

där inga adventsstjärnor lyser.

 

Varje artist som nå'n självaktning har

lagom till jul har sin jul-CD klar

med sånger som upprepas åter.

Bland alla toner och tangel och ting

med "White Christmas-Bing" och allt

bjällerklangpling

hör man hur änglarna gråter.

 

"Strålande jul" blev till prålande jul,

en svålande, skrålande, skålande jul

- det finns inga rim kvar att rimma.

Trött ligger tomten och håller sin mask.

Räven som raskat är långt ifrån rask

när juldagens morgon ses glimma.

 

Vardagen kommer som vardagen gör.

Sångerna tystnar och julfriden dör

och ingen har glitter i håret

Men om vi mäter med helt andra mått

vad som är äkta och vad som är smått

kan det bli jul hela året.


Stefan Demert

27. MÖTET MED KARON

 

MÖTET MED KARON                                                      
Stefan Demert skrev denna på en gubbsegling med vännerna

Trött på levnad och mig själv

gick jag ner till Karons älv

för att invänta hans välbekanta slup.

När han sedan lade till

tog han fram en burk med sill

och han frågade: ”Säg, vill du ha en sup?”

”Över älvens mörka vatten

har jag färdats hela natten.

Jag är slut och det är dags att ta en paus.

Sätt dig här och öppna burken.

Jag ska leta under durken

om jag hittar några användbara glas.”

Ja, där satt vi i hans båt.

Långt i fjärran hördes gråt

-  eller var det kanske bara fågelsång?

”Skål för livet!” Karon sa,

”Bättre kan det inte va´.

Ta en sillbit till, för fan, och håll i gång!” 

Jag minns en del som sades.

”Har´u var´t nån gång i Hades?”       

sa han flinande, och sen: ”Vad tycks om Styx?”

Sluddrade att han var sliten.

Roddarlönen var för liten.

Sill och brännvin det var nu hans enda lyx.

”Men det finns en hemlighet. Nästan bara jag som vet,

sa han tyst och höll för munnen med sin hand,

”Ni är blåsta allihop. Det finns ingen dödens grop.

Det är samma rövarliv på nästa strand. Ja, på alla andra stränder. 

Längs ett liv finns tusen länder. Vems idé det är? – ja, inte är det min.

Du får ursäkta, nu ska jag knoppa in.” 

Karon sov i famnen min.

Våran båt drev våg för vind.

Någonstans steg nya groddar upp ur askan.

Trött var Karon, trött var jag.

Gryning förelöpte dag,

och den blänkte i den tomma brännvinsflaskan.

Stefan Demert

28. BERITS BLUESVALS

BERITS BLUESVALS

Jag längtar efter min längtan

och känner ett hjärtesting.

Jag längtar efter min saknad

nu saknar jag ingenting.

För nu är det fullt i kylen

och frysen är kall och stor.

Det har vi längtat fram till

vi som i huset bor.

 

Å våra vänner säger

vi har det så fint och rart.

Men själv kan jag sakna tiden

då ingenting än var klart.

Då allt var en enda röra

och allt var i obalans.

Då livet var fyllt av oro

och pengarna inte fanns.

 

Nu har vi hus och trädgård

och våra barn mår bra.

Allting har blivit vanor

samma varenda dag.

Vi sparar i aktiefonder

så tryggheten ska bestå

men längtan är helt försvunnen

och tiden har slutat gå.

 

Jag längtar efter min längtan

och öppnar en flaska vin

och tittar med tomma ögon

in i min diskmaskin.

Där står hela finservisen

med gafflar och kniv vid kniv.

Det finns ingenting som fattas

nu saknas det bara liv.

Stefan Demert

29. ÅTERKOMSTEN

 

ÅTERKOMSTEN

Du måste in till sorgen och förbi den. 
Då väntar en förlossning utan smärta.
Du måste nå till andra sidan tiden. 
Du måste bortom sorgen i ditt hjärta.

Lägg undan dina redskap och förnim min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Två barn gick ut att undersöka världen. 
För varje steg så växte hemlösheten.
De letade bland rosorna och svärden 
ett hem på den allt mörkare planeten.

Lägg undan alla tunga tankar, hör min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Du måste bortom sorgen som du vårdar. 
Du måste gå - och lämna alla andra,
och lämna bakom utmarker och gårdar. 
Och ingen vet hur länge du får vandra.

Men lägg undan all din oro och förnim min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Förvänta inga ljudande basuner 
och leverop som skallar över taken.
Förvänta inga troner och tribuner 
men gläds åt att du äntligen blev vaken.

Låt ro och stillhet råda och förnim min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Stefan Demert 

30. YTTERÖARNA

 

YTTERÖARNA

När det är slut på tuggorna
av livets hårda bröd
Då går man in bland skuggorna
och hälsas av sin död.

Då kliver man ur träskorna
dem kan man ej ha kvar
och ställer från sig väskorna
med allting som man bar.

Sen står man där i salarna
och ser sig runt omkring
Nu finns ej jordedalarna
och ej Saturnus ring.

Nu finns ej Ytteröarna
där styvmorsblommor står
och inte sommarsjöarna
där små små båtar går.

Här sjunger inte lindarna
av humlor och av bin
här fläktar inte vindarna
helt lätt i en gardin.

Man lägger undan sinnena
dem gäller inte här
och man blir ett med minnena
och varelsen man är.                              

Nu finns ej Ytteröarna         
där styvmorsblommor står
och inte sommarsjöarna   
där små små båtar går.

Här sjunger inte lindarna  
av humlor och av bin
här fläktar inte vindarna   
helt lätt i en gardin.

Stefan Demert

Dikter av Stefan Demert på denna blogg

 Dikterna här är alla skrivna av Stefan Demert: 

- här nedan finns dikterna på dubbel-CDn "Tecken" sorterade A - Ö
  de finns även på YouTube och Spotify 

- efter dessa är det runt 700 dikter till sorterade A - Ö i två omgångar

Ovanför här finns texterna på de 30 tonsatta dikterna på CD-n "Till Carina"
som dessutom också finns på YouTube och Spotify.

De två CD-skivorna är utgivna 2014.  

ALDRIG VACKRARE

 

ALDRIG VACKRARE  

Människan är vackrast när hon sjunger, 
när toner hörs ur hennes instrument.
Mitt i sången är hon vän med alla
och mitt i dansen har hon del i allt.

Den som sjunger sargar ingen,
och från stråken droppar inget blod.

Aldrig är hon vackrare än då 
och aldrig närmare sin inre låga 
sin vishet och sin glädje,
än när hon vänligt och med lyckligt hjärta 
delar med sig utav sångens blommor.

Stefan Demert