EFTER KRIGET

Förr (sade han) odlade vi jordgubbar
som vi sålde tillsammans med våra körsbär,
de nästan rödsvarta.

Vi sålde också morötter, sparris, fänkål och selleri.

Det gav oss inte mycket, men vi överlevde.

Nu är våra hus nedbrända av de närmaste grannarna,
som vi brukade umgås med.
De bästa åren av våra liv är utplånade.

När jag ser mina barnbarn, har jag inget att ge dem.
Jag försöker vara glad, jag skämtar och småbråkar.

Men mitt hjärta är begravt bland ruinerna av vår stad.

När de brände vårt äldsta bibliotek
där det fanns böcker som var tusen år gamla
uppstod ett sår i min själ som aldrig kan läkas.

Nu köper jag jordgubbar och selleri
på marknaden som jag äter utan glädje.

Men för barnbarnens skull
måste jag försöka se till

att det fortfarande är lika underbart
att låta tänderna tränga igenom ett körsbär
fram till kärnan och förnimma hur sötman viskar:
Njut. Njut, du min älskade vän.
Och dela med dig.

Svik inte dem som sträcker sig efter bären.
Visa att du bryr dig om dem.
Det är du som nu levandegör alla de brända böckerna.

Stefan Demert