EN GAMMAL CYKEL

Jag är en gammal cykel, jag.

En herrelös figur

som står och fryser natt och dag
lutad mot en mur.

Min lyckta är sen länge släckt
och låset det är sönderbräckt
och rosten kryper hungrig över stagen.
Jag skulle vid besiktning utav lagen
betraktas såsom slut.

Jag ser rätt vissen ut.

Dock har jag skådat bättre dar
när jag var ung och blank.

När mina delar ännu var utan nån skavank.

När kedjan än var fri från jord
och flitigt blev med olja smord

Ack ja, nu står jag sorgsen, övergiven.

Betraktas som antik och efterbliven.

Stefan Demert