ELVARUMSVISAN

ELVARUMSVISAN

När jag var liten flicka, vi bodde i en by.
I vårt hus var det dragigt och smått.
I mitt innersta jag gick och bar på en dröm
om ett elva rum stort gammalt slott.

Där skulle vi sen leva som en kungafamilj.
Varje rum var en utsmyckad sal.
Där fanns dansgolv och matsal och plats för envar
och för betjänter och kökspersonal.

Där var alltid glada fester med sång och strängaspel.
Goda vänner de kom – och de for.
- Så drömde jag i tystnaden i kökssoffan där
vi låg skavfötters, jag och min bror.

När jag sedan slutat skolan, till Stockholm jag for

för att söka mitt drömda palats.
Jag hittade en etta med kokvrå i Gröndal,
- och i kassan på Konsum fick jag sedan plats.

Men så träffade jag Bjarne. Han skulle bli min man.
Som honung och vin var hans blick.
Min etta blev en tvåa i Enebyberg

- när jag med vårt första barn gick.

Intill mig i fredagsruschen, på OBS i Rotebro,

går vår Linda och Mats, hennes bror.
Jag drar en lastad kundvagn, och Bjarne drar sin.
Vi letar efter billiga skor.

Nu bor vi i ett radhus. Det är litet men fint.
Vi har luktärter på en spaljé.
Ikväll kommer grannarna över till oss.
Då ska vi grilla fläskfilé.

Mitt drömslott har försvunnit – jag vet att min värld

är långt mera än elva rum stor.

Det finns varken golv eller väggar och tak

i det oändliga rum där vi bor.

Stefan Demert