EFTER REGNSKUREN

Efter regnskuren
kryper maskarna upp på trottoaren.

Men solen och torkan kommer hastigt.

Snart ligger de där sandiga och orörliga.

När jag var liten lyfte jag in dem

i det fuktiga gräset.

Nu är jag en och åttiotvå.

Ur vägen, maskar!

Så har jag då blivit
ett lysande och belysande
exempel på utveckling.

Den, vars framsteg leder bakåt.

Som inte tar sig tid att se.

Som inte förstår
att det minstas belägenhet
kräver den största uppmärksamheten.

Om jag inte ser vad som lever
i höjd med mina sulor,

kommer mitt handlösa fall framåt
att tvinga mig

att läsa vägen

ingående.

Tills jag lärt mig.

Då lyfter någon in mig

i gräset.

Stefan Demert