NU SKA JAG GRÅTA MIG TOM

NU SKA JAG GRÅTA MIG TOM

Nu ska jag gråta mig tom

och sedan ge upp min kamp
för att lösa den onda kramp
som uppstått ur skuld och dom.

Nu ska jag gråta mig tom

tills det återstår bara ett skal,
en ekande, uttömd sal.

Den ska jag fylla med blom.

Den ska jag måla med ljus

så att allting lyser förgyllt,

– vid dörren ser ni min skylt:
"Välkommen in i mitt hus".

Ta för er av det jag har.
Vemsomhelst är min gäst.
Här pågår en evig fest.

Men själv är jag inte kvar.

Jag finns inte mer, jag for
utan att lämna spår.

Det enda som återstår
är salen där ljuset bor.

Den ägs av en annan man,
någon jag känner igen,

en främling, men också en vän
som föddes när jag försvann

– när jag hade gråtit mig tom
och uppgett min långa kamp
och upplöst den onda kramp
som uppstått ur skuld och dom.

Stefan Demert