PLANETENS SÅNG

 PLANETENS SÅNG

 

   Hör opp! Din moder sjunger nu till dig för första gång

Jag har försökt förut men du har aldrig hört min sång

Du gick med blicken sänkt och du var döv för mina ord
Du var min gäst – med trodde att du ägde denna jord                    

Jag vill att du ska veta att din kropp är blott ett lån 
Jag gav den åt din ande, som är långväga ifrån

Du blev mitt stora sorgebarn, du blev min ögonsten
Och därför har jag lyft dig upp till trädets högsta gren

Nu vill jag - när du vandrar – att din varsamhet är stor
Ty om du skadar någonting så skadar du din mor

Gå varligt genom gräset som jag lägger för din fot
Det minsta liv du möter har en orsak och en rot

Så har ditt liv en orsak och en mening och ett skäl
om än du fötts till konung eller om du fötts till träl

Och när du går längs havets strand och tar en näve sand
Så är det mig, din moder, som du silar i din hand

Du avgör själv om porten ska stå öppen eller stängd
Det du ger mig ger jag igen av samma mått och mängd

  Nu färdas vi tillsammans i oändlighetens sal
  Du är mitt barn och lyser som en lilja i min dal 

  Stefan Demert, till vännen Sid Jansson