TRÄDEN FALLER

                                                                                             

Människan stod vid trädet
och skrek: Förbannade träd!
Här ska du inte växa.

Nu ska du sågas ned.

Du har redan växt för länge
och stulit av markens fukt.
Nu ska du bli förvandlad
enbart till en produkt.

Och människan högg och fällde
i snålhet och vredesmod.

Hon högg sina egna rötter
och tömde sitt eget blod.

Hon högg sina egna armar.
Hon skar sina egna ben.

Och medan hon svängde yxan
blev hjärtat en blygrå sten.

Och träden fortsatte falla,
och virket blev sammanföst,
och träden fortsatte falla,
stilla och vapenlöst.

Människan skrek på hygget:
Äntligen är jag fri!

Nu har den förbannade vinden
inget att susa i!

Nu kan den bara virvla
med stickor och spån och grus!
sa mänskan och släckte lampan
och låste sitt svarta hus.

Stefan Demert