UPPREPNING

Nu smyger hukare i lönn runt huset.
Det tisslar tasslare som förr i byn.
Jag såg en skepnad hasta över gruset
med en dekokt av lögn och sagogryn;

med grytan full av baktal, gift och sägen
och smuts och loskor ända till dess rand.

Jag såg ett anhang skynda över vägen
med rep och vapen dolda i sin hand.

Jag hörde vargar yla, hungrigt svultna,
och kräva offer utav lamm och får.

Och jag såg blommor vissna ner och multna
där deras vargklor hade lämnat spår.

Jag såg dom söka efter syndabockar,
såväl om dagen som i fackelsken,
jag såg dom släpa dem till torg och stockar
med bojor fästade kring hals och ben.

Och jag såg galla i en skål med nektar.

En blodig stjärna ifrån himlen föll
ned över leden utav legoknektar
och män som bud och lagar upprätthöll.
Det lyste eldar emot himlaranden.

I Herrens tempel stod en svartklädd man,
han stod på Bibeln med ett svärd i handen
och från hans tunga stänkte dom och bann.

Allt är ett återsken, allt repeteras;
ty inget finns som inte förut fanns.

Det är samma dårar som ska likvideras
av samma mörker och intolerans.

Det tornar skuggor över blänk och glitter,
en kolsvart rök förmörkar himmelen;

den sticker vasst i näsan, frän och bitter,

– man bränner kättare på bål igen.er,

Stefan Demert