I GRYNINGEN

I GRYNINGEN

I gryningen.

Avrättningarnas alldeles egna inbokade tid.

Stirrande in i cellväggen låter fången sitt vatten för sista gången.

Dö i en gryning.

Födas vid nattens ände.

Prästen vaknar med ett ryck efter dålig sömn.

Han lägger ett bokmärke i bibeln

– letade citat hela natten.

(det är en mycket prominent fånge

och en mycket uppmärksammad likvidering)

De anhöriga skriver in i det sista nådeansökningar.

Modern gråter i sitt hörn.

Fadern förbannar rastlöst traskande tingens ordning

– att den de avlade
går detta snöpliga slut till mötes.

Av morgonbrisen reser sig håren
på bödelns muskulösa armar
när han provar repets styrka.

Vittnena formerar sig mumlande.

Mot slutet går allt fort:
fången pendlar, pekar som ett lod mot jorden

men endast råkorna på taken och råttan vid sitt hål
hör den hängde sjunga i sin snara.

Stefan Demert