I DE ÄNDLÖSA DEBATTERNA

I DE ÄNDLÖSA DEBATTERNA

I de ändlösa debatterna förvandlas småningom debattörerna

till välkända statyer, var och en pekande i sin riktning,
var och en uppsyningsman över sin domän.

Där står L med sitt brutna svärd lite patetiskt höjt.

M på sin nedsuttna häst.

Och där skymtar O, under guanon.

Och P - som alltid ser ut över vattnet
med något drömmande i bronsögat.

Där ser vi Q med slokande tulpaner vid sin fot.

Och R, med en sköld stor som en lagårdsdörr.

Och vi ser S, alltid med samma bok i sina händer
alltid uppslagen på samma sida.

Dessa älskade statyer.

Dessa vördnadsbjudande monument över sig själva.

Vi hör deras röster mellan husen.

Det går som ett nätverk av kablar mellan dem,
och vi hör det sjunga och fräsa i trådarna.

Och den som inte kan känna sig trygg
under detta nätverk 

kan alltid trösta sig med
att det går att se himlen
genom maskorna.

Stefan Demert