I TROLLKARLENS HATT

I TROLLKARLENS HATT

l trollkarlens hatt är det nästan mörkt
där vi sitter jag och kaninen

med värkande nackar och ögonen naglade

fast vid den skumma ovalen

Vi ser hur trollkarlens händer ljudlöst blixtrar förbi
hur han skickligt med korten palmerar

och gömmer dem slugt i manschetten

Ibland blir det svart i hatten

ty även trollkarlar sover
Då andas vi tungt och klänger oss över kanten

Då känner vi gräset i ryggen
Då ser vi andäktigt gripna en jättelik bröstkorg andas
och hur den av stjärnor malätna fracken

spänns över evigheten

Då säger vi till varann;

”Så vacker han är när han sover”

Men snart är vi åter tillbaka

I dunklet med värkande nackar

Snart skall vi åter följa bollarnas vandring i handen

Vi sitter och väntar på aftonens höjdpunkt
när trollkarlens händer skall dyka i hatten
och gripa den vita kaninen

Stefan Demert