KLONDYKE

KLONDYKE

Guldgrävarens vardag:

det blöta smågruset, leran, skärvorna, vattenväxterna och de nedströms drivande pinnarna och bladen.

Kölden i fingertopparna. Värken i rygg och leder. Dagarnas gång; tiden mäts av hår och skägg.

Ögonens envetna sökande efter skymten av ett guldblänk.

På kvällarna: drömmen innan sömnen om guldklimpen

som får vågskålen att slå i botten.

Men besvikelsen växer som ett bäverbygge.

När han släpper drömmen och tanken om guldlyckan

ska han en morgon finna en guldklimp stor som ett gåsägg

bredvid sig i granriset.

Den dagen kommer han att lyfta blicken från vasksållet

och plocka guld ur de flyende timmarna.

Smågruset blir skönt att ta i.
Vattnet kyler inte.

Ruschen från Klondyke har börjat.