LUKTÄRTER

LUKTÄRTER

När jag satt mina luktärter vid husväggen
ber jag en bön att de ska växa ut över och runt planeten

och pensla allt med sin honung.

Det är som om luktärterna fnittrar.

Som ett gäng glada tjejer som visar nya kjolarna för varann;
de svänger med färgerna:

så här röd är jag!
så här lila jag!

se min vita!

Blommorna svänger och fnittrar.

Men inte får man väl likna luktärter
med flickor.

Inte i dag.

Inte om man är man.

Snart är vi alla klädda i jeans-tyg
även på insidan.

Men det struntar luktärterna i.

Sommarkväll utan tända lampor.

Blåskiftningar överallt.

Svart, grått, lila.
Skuggor och silhuetter. Mörkerdans. Skymningssmyg.

Och tingen i rummet omvärvda av doft från luktärterna på bordet,

ogripbar som en aning om något

bortom konturerna.