NÅGRA SEKUNDERS SKILLNAD

NÅGRA SEKUNDERS SKILLNAD

Han "trevlade" sig fram genom livet.
Aldrig i centrum men näst intill.

Om det var fest blev han alltid bjuden. Just för att han var så trevlig.

Han så att säga maximerade varje fests trevlighetsfaktor.

Han var så där lagom rolig.
Han tog aldrig över.

I stället liksom förstärkte han,
andras trevlighet.

Han var en umgängesmänniska och en uppmärksam och verkligt fin kamrat. 

Alla hade bara gott att säga om honom.

Tills han mördade sin fru.

Plötsligt gick inte ekvationen ihop: kunde man väga alla hans trevliga år mot denna förskräckliga handling − som bara tog några sekunder −

och få fram en sorts jämvikt?

Naturligtvis inte.

Nu var han ett monster, och många beklagade att de tillbringat alltför många

trevliga stunder tillsammans med honom.

Hade man bara vetat. Sa man.

Att hans fru oupphörligt

hade trakasserat och terroriserat honom,
beräknande och svartsjukt,

för att han alltid var så mycket

trevligare än hon, tog man ingen hänsyn till.
Och varför skulle man det.

Var och en av dem hade närt en orm vid sin barm.

En förrädare och en lögnare. Sådant är oförlåtligt.

Han tog sitt liv i fängelset. Skönt för henne. Sa man.

Hur det nu kunde vara det.

Men alla lärde de sig en läxa:
att vara synnerligen misstänksamma så fort någon visade sig vara just så där väldigt

lagom trevlig.