PÅ PANTBELÅNINGEN

PÅ PANTBELÅNINGEN

− God dag.

− God dag.

− Vad kan jag få för den här?

− Vad är det för något?

− Det är min farfar.

− Oj! Det var en mycket liten farfar!

− Ja, han har deltagit så många gånger i kommunens vattengympa för pensionärer att han krympt.

− Det må jag säga…

− Så nu tänkte jag hjälpa honom att inte försvinna helt…                   

− Har han inget hem?

− Jo, men han når inte upp till saker längre.

− Jag förstår… detta är visserligen en ovanlig situation men jag kanske kan hjälpa er. Sjuttonhundra kronor kan ni få.

− Inte mer?

− Näe, det är taxan.

− Men han kan gå ärenden och leta rätt på saker som fallit på golvet. Två tusen…?

− Okej, arton hundra, då

− … tyst, han säger visst nåt…

−”Varför är jag här?"

− Det är fint här, farfar. Se så många gamla saker! Jag löser ut dig i vår.

− Nu blev han lugnare. Han verkar ha hittat en bra vrå där mellan smörkärnan och kopparbyttan. Hör, nu sjunger han…

−”Jag har drömt om en stad ovan måååålnen…”

− Det är bra, farfar, fortsätt så. Här kommer du nog att trivas.

− Ja, jag ska ta hand om honom.
− Här är pengarna. Tack… säg mig… vad kan man få för en gammal mamma?… fullt frisk… naturlig storlek?

− Ta hit henne så får vi se.

− Ja. Tack då…

− HEJ DÅ, FARFAR'

− Se, så fint han vinkar.

− Adjö då.

− Adjö. Akta trappsteget.