NEGERN

NEGERN

Ibland hände det sig

att Negern kom cyklande förbi
småkillarna på Hägerstensåsen.

Han hade toppluva

och var så där riktigt blåsvart.

Vi stod med hakorna i gruset.

Men han log vänligt åt vår förvåning,
säkert luttrad sen flera år.

Efteråt kunde vi säga

till den som inte var med:
"Vi såg Negern i dag."

Det kändes märkvärdigt på något vis.

Det var på fyrtiotalet,
och då visste vi inte

att många av våra kommande idoler
skulle vara negrer.

Att det skulle bli en lång lista av musiker, artister, politiker, skådespelare och idrottsmän
− färgade män och kvinnor
utan vilka våra liv hade blivit oerhört mycket fattigare.

Det känns också märkvärdigt.