ELVARUMSVISAN

ELVARUMSVISAN

När jag var liten flicka, vi bodde i en by.
I vårt hus var det dragigt och smått.
I mitt innersta jag gick och bar på en dröm
om ett elva rum stort gammalt slott.

Där skulle vi sen leva som en kungafamilj.
Varje rum var en utsmyckad sal.
Där fanns dansgolv och matsal och plats för envar
och för betjänter och kökspersonal.

Där var alltid glada fester med sång och strängaspel.
Goda vänner de kom – och de for.
- Så drömde jag i tystnaden i kökssoffan där
vi låg skavfötters, jag och min bror.

När jag sedan slutat skolan, till Stockholm jag for

för att söka mitt drömda palats.
Jag hittade en etta med kokvrå i Gröndal,
- och i kassan på Konsum fick jag sedan plats.

Men så träffade jag Bjarne. Han skulle bli min man.
Som honung och vin var hans blick.
Min etta blev en tvåa i Enebyberg

- när jag med vårt första barn gick.

Intill mig i fredagsruschen, på OBS i Rotebro,

går vår Linda och Mats, hennes bror.
Jag drar en lastad kundvagn, och Bjarne drar sin.
Vi letar efter billiga skor.

Nu bor vi i ett radhus. Det är litet men fint.
Vi har luktärter på en spaljé.
Ikväll kommer grannarna över till oss.
Då ska vi grilla fläskfilé.

Mitt drömslott har försvunnit – jag vet att min värld

är långt mera än elva rum stor.

Det finns varken golv eller väggar och tak

i det oändliga rum där vi bor.

Stefan Demert

EN

Redan i ägget

anade En sin födelse.

Ur den aningen
föddes sorgen.

Som genast födde längtan
efter sin motsats: glädjen.

I samma vågskål lade En detta
och lät det väga mot vissheten
om den förestående födelsen.

Fann allt i balans.

Sålunda förberedd

bröt En den långa isoleringen

den omedvetet medvetna vilan

och började

– vild av längtan -

hugga sig ut
genom skalet.

Stefan Demert

EN GAMMAL CYKEL

Jag är en gammal cykel, jag.

En herrelös figur

som står och fryser natt och dag
lutad mot en mur.

Min lyckta är sen länge släckt
och låset det är sönderbräckt
och rosten kryper hungrig över stagen.
Jag skulle vid besiktning utav lagen
betraktas såsom slut.

Jag ser rätt vissen ut.

Dock har jag skådat bättre dar
när jag var ung och blank.

När mina delar ännu var utan nån skavank.

När kedjan än var fri från jord
och flitigt blev med olja smord

Ack ja, nu står jag sorgsen, övergiven.

Betraktas som antik och efterbliven.

Stefan Demert

EN KVINNA SOVER PÅ MIN ARM IGEN

En kvinna sover på min arm igen.

Nånting jag aldrig skulle tänkt som möjligt.

Jag hade sagt adjöss till kärleken
och funnit allting ganska trist och löjligt.

En kvinna sover på min arm igen,

medan jag vaken skådar ut i natten

– en älskarinna och en verklig vän
som gett min torra gamla planta vatten.

Med frid i hjärterummet ligger jag

och ser en gryningsstrimma, rädd och svag,
och hör på hennes lätta andetag
och väntar in en nyfödd jordedag.

En kvinna sover på min arm igen,

och ljuset sprider sig i rummet sakta,

och röster viskar genom dagningen
att jag har fått nånting att varsamt akta.

En kvinna sover på min arm igen.

Må ingen av oss bli den andres börda,
men låt oss båda få förståelsen
att vi har fått varann att ömsint skörda.

Jag ligger klarvaken, du sover än.
All sorg som varit sover även den

– och fjärran vilar allt som händer sen.
En kvinna sover på min arm igen.

Till Carina 1993, Stefan Demert

EN SORTS UTVECKLING

Jag hade svårt att tala
med och inför människor.

Det var det värsta jag visste.
Så jag tog en kurs.

Under den fick vi lära oss
att tala inför varandra.

Det var hemskt.

Men det blev bättre,
och en tid efter kursen
ombads jag att tala
inför främmande människor
om mitt arbete.

Jag var fruktansvärt nervös.
Men det gick oväntat bra.

Sedan dess har jag talat

i många liknande sammanhang.
Jag kan inte sluta.

Gång på gång

får man be mig sluta,
men det går inte.

Man får bära ut mig
från samlingssalarna,
vilt sprattlande och talande.

Stefan Demert

ETT STEG I UTBILDNINGEN

Papper, tidningar, tidskrifter, böcker

– Vad ska vi med det?

Det vore bättre om vi gick ut

och lärde oss att läsa
direkt i träden.

Stefan Demert

EN TIDSFRÅGA

När den sista tigern
utplånats från Jordens yta

det sker snart - Tro mig
Det finns så många skickliga jägare

Så många samvetslösa
försäljare och samlare. 

Då - när detta skett - blir det en signal:
Nu är ingenting heligt längre

Nu står det fritt att göra vad som helst.

Nu ligger världen  öppen. 
Allt är troféer.
Det gäller bara

att vara på rätt sida
om avtryckaren.

Stefan Demert

EN VARELSE VÄRD RESPEKT

Jag är världens
giftigaste groda.

Inte bara det.

Jag är världens
giftigaste djur.

Ät mig om ni törs.

Så ska jag
hoppa runt i er.

Stefan Demert

EN VÄN FÖRSVANN UR SIKTE 

Ljust
lyfte han

ur tunga kroppen

Lätt

ur köttets

fack och tunnlar

Kvar stod vi bredbenta

i grova kängor
och stövlar
leriga av jord.

           

En vän försvann ur sikte

Där han går

stryker strån och klockor
mot hans ben

Ängen följer honom
bort till skogen

där tassen vinkar honom in

Och när han i skymningen
försvinner bland träden
har han bara att följa
lysmaskarna

Stefan Demert

ENSAM I ÅNGESTENS HAND 

Utsatt som aldrig förut. 
Droppet och dagliga ronden.
Avskalad identiteten.

Jag som var kulturnämndens ordförande.
De utdragna dagarna, de ändlösa nätterna.

Dessa blombuketter som då och då
bärs in av människor jag inte längre känner.

Jag märker hur krafterna avtar.
Det känns mer och mer som om jag vore

en fågel inne i ett ihåligt träd,
hoppande omkring i kraniet
tittande ut genom kvisthålen.

Tungan

– som jag använt så ofta -
drar sig tillbaka in i boet
som en torr snigel.

Jag orkar inte böja nacken för att se
om mina händer ännu är kvar.
Min enda vän är taklampan.

Stefan Demert

ERKÄNN DIN BEGRÄNSNING

Kämpa inte emot längre,

hävdande och pekande, hänvisande
till beslut, siffror, belägg och betyg.

Erkänn.

Vad är alla dina fakta värda
när du endast håller en handfull?
När du saknar merparten.

Hur ska du veta

att du lägger dina klossar

i rätt hylla när de flesta gapar tomma.

Det kanske inte ens ska vara klossar i hyllorna.

Erkänn att dina ögon har gjort dig blind.

Du ser ju inte ens de tunna, glimmande
trådarna i skogen - märker dem först
när de klibbar mot din kind.

Har du någon aning om hur många samband
du på detta sätt har brutit,
hur många lagar du överskridit?

Att du kanske varje morgon
bryter mot en
genom att öppna ögonen.

Stefan Demert

ERTAPPAD

En tidning upplyste:

På en arbetsplats med hundra anställda
är minst tre stycken psykopater.

De manipulerar, fjäskar, ljuger,
ställer sig in, trixar och bedrar.

Jag såg mig omkring:

Vem kunde det vara?

Det måste vara jag.

Stefan Demert

ETT KÄRT BREV

Så har det då kommit.
Meddelandet som säger:

"Pliktverket häver din krigsplacering
och din inskrivning för civilplikt.

Ett varmt tack för den tid Du har medverkat."

Om jag vill överklaga beslutet
får jag veta hur jag ska gå till väga.

Då jag nu inte längre är inskriven
för civilplikt har jag möjlighet
att gå med i någon av de frivilliga
försvarsorganisationerna.

Nej tack. Det får räcka.

Jag var pacifist innan värnplikten,
under den, under repövningarna
och i civilförsvaret.
Och jag är det nu.

Visserligen har jag burit vapen
men jag har bara skjutit
bommar på tavlor.

Hade jag gått i fängelse
för mina ideal

hade jag inte fått se och höra
allt som ytterligare har förstärkt
min övertygelse:

Jag vet att jag kan döda.
Därför är jag pacifist.

Stefan Demert