GÅTOR OCH SVAR

GÅTOR OCH SVAR

Det finns ingen gåta.

När vi häpna står inunder valven,
med gåtor ovanför och under,

med frågor fästade vid allt som syns,
är vi i gåtans mitt,

i navet av oss själva,
i alltets centrum.

Där upphör gåtorna att finnas.

Där är ett ljus som flödar ur sig självt.
Det känner inga gåtor.
Det är.

Endast den som tror sig utanför
blir omgiven av gåtor;

endast den som stannar i sitt rum
blir inbyggd i en gåta.

Den som skriver ”gåta” över himlen
skriver ordet gåta på sin panna.

Människan föds med ett skri,
glider in i livet

med en fråga i sin mun

och ett svar på sina läppar.

Modern stöter ut sitt barn till världen,
ropar ut sin avkomma, sin börda,

såsom Guden en gång

skrek ut sin smärta

när den som man och kvinna

gav liv åt allt som skulle födas.

Vem torkade hans panna? Vem gav henne vatten?

När de födde det som inte gick att stänga inne:

en värld av gåtor.

Med en efterbörd av svar.