GLÖMDA SPRÅKET

GLÖMDA SPRÅKET

Det fanns en tid

då människan kommunicerade med djuren.

Det var långt innan intellektets frö myllats ned i det mörker

varifrån människan skulle styra sina handlingar.

Innan pratkvarnarna börjat mala, tugga och pulverisera.

Innan konferensborden särade människorna åt.

Då elden förenade dem

och sittstocken ännu inte blivit en formgiven träspillra.

Då varje ord var mättat av otvetydighetens tyngd och lätthet.

Innan de blev ett restlager av hålkort, meningsgirlander, samtalskonfetti och sönderskjutna pricktavlor.

Då levde ännu språket i världen.

Det som kom att ersättas av lexikon, översättningar och parlörer; ögon mötte ögon i samförstånd.

Ingen hade ännu sänkt blicken och vänt sig bort.

Rester av det glömda språket har nu återfunnits

i mossar och myrar;

sovande ansikten har grävts upp.

Efter en tid i ljuset har de börjat tala.

Viva esperanto! Änglar! Påfåglar! Sköldpaddor! ·

Och myrmänniskor!