HÖSTLÅT

HÖSTLÅT

Nu sjunger vinden en mörk ballad

för månens irrande skära.

Nu fäller asparna sina blad och stunden nalkas, min kära,

då vi ska skiljas ifrån varann.
Du virvlar bort över ängen

när kölden knyter sin kalla hand kring sommarens klockor och klängen.

Den mörka skyn slungar silverspjut.

Nu drar förruttnelsens vindar

och blåser höst in och sommar ut

igenom fuktiga grindar.