ISBJÖRNEN

ISBJÖRNEN

Isbjörnen, omgiven av öppet och fruset vatten,
stannar och vädrar: - oväder på väg.

Ännu lyser den låga solen
över och genom islandskapet;
genomskinliga palats,

omärkligt gungande,
med grunden vilande i ishavet,                                           

sträcker sina istinnar och snötorn mot himlen.

Den tilltagande snålvinden lyfter ytsnön.
Snart piskar vinden mot allt som inte är vind.

Björnen söker lä medveten om att allt har sin tid.

På Sri Lanka, i Colombias djurpark,
i ständig tropisk värme - under röda papegojor
står några isbjörnar med hängande blå tungor.

Inget vatten finns.

En gång om dagen slängs några små isblock
in till dem - de slickar frenetiskt!

De är nära ekvatorn. Det är tusen mil hem.

Vi leker med djuren. Styr och ställer.
En del väger bevarandet av människan mot bevarandet av djuren.

Man tror vi står i relief mot dem. Sambandet är borta.

Djuren ropar till oss ur sin bundenhet: Såga av gallren!
eller åtminstone: - lämna oss ifred...

Pälsarna vandrar på gatorna iklädda människor.

Efter stormen reser sig den översnöade isbjörnen,

ruskar på sig och vandrar bort över vidderna,
med fångsthelikoptern svävande över sig

som en isinsekt.